The Whalebone Theatre
Jag läser en otrolig mängd böcker och har alltid gjort. Nu för tiden tycker jag också att det ingår i mitt arbete - jag får mycket inspiration från böcker och läser dessutom många faktaböcker om allt från copywriting till personlig utveckling.
Nu har jag precis avslutat The Whalebone Theatre (Teatern vid stranden) av Joanna Quinn. Ett riktig tegelsten som sträcker dig från början av 1900-talet fram till att andra världskriget slutar.
Den handlar om de tre syskonen Seagrave - som egentligen är kusiner och halvsyskon på grund av lite ovanliga omständigheter. De växer upp i överklassen på ett stort gods nära havet i Dorset, England. Här lever de sin barndom lite vind för våg medan föräldrarna dricker cocktails till sent in på natten med ett ständigt flöde av tjusiga gäster.
Vi får följa Christabel, Flossie och Digby genom deras uppväxt och boken kulminerar i en dramatisk skildring om andra världskrigets fasor där två av syskonen deltar i den franska motståndsrörelsen. Även tjänstefolket på godset spelar en stor roll i boken, vilket ger den en viss Downon Abbey-känsla (hello, vem älskade inte Downton Abbey?!).
Jag är en anglofil utan dess like och älskar de flesta bra skildringar av England. Inte helt oväntat är jag dessutom väldigt svag för riktigt välskrivet språk. Ingen historia blir läsbar om inte språket håller måttet, och därför ratar jag oftast riktiga kioskvältare och “beach reads” - jag blir galen av att läsa böcker där texten inte är välskriven!
Den här boken försvann jag in i direkt - första sidorna hade jag lite svårt med alla namn men sen fastnade jag och kunde inte lägga den ifrån mig.
Författaren skriver levande, beskrivande texter och jag kan nästan känna doften av en kall, dimmig morgon på engelska landsbygden, hur militäruniformen av ylle kliar outhärdligt, jag kan känna fasan av slänga sig ur ett stridsflygplan med fallskärm och hoppas på att tyskarna inte hittar en först - och den hjärtslitande sorgen att förlora någon man älskar.
Teatern vid stranden är en sån där bok som man vill inte ska ta slut. Jag vill fortsätta läsa om syskonen, vad tar de sig för när kriget är slut, vad händer sen? Jag vill veta mer! Och det är väl nästan den bästa rekommendation en bok kan få i mina ögon.
Hatten av till Joanna Quinn som har skrivit en skitbra bok helt enkelt - läs den!
Nästa bokrecension blir The Shard av Bret Easton Ellis (som skrev American Psycho). Jesus, ingen bok för den som är lättskrämd och pryd, kan jag säga. Fortsättning följer.
