Jag skriver, därför är jag.

Jag har alltid varit bra på att skriva, men jag har inte alltid skrivit.

Jag skrev dagbok som ung men slutade med det när livet drog i gång, och jag drog i väg ut i världen med siktet inställt på äventyr. Idag kan jag tycka det är synd, det hade varit otroligt roligt att läsa om hur mina tankar gick på den tiden – och få fasas lite över min totala brist på ansvarstagande och framtidsplanering!

Jag har skrivit ett antal bloggar – en som var privat och som tillägnades mina barn när de var små. Och en handlade om femtvådieten, som jag omfamnade när den blev på modet här i början på 2010-talet. Den bloggen var ganska stor och ibland kan jag ångra att jag la ner den – det var roligt att skriva och dessutom till en engagerad publik. Men jag insåg att jag inte ville bidra till kroppshets och fokus på vikt i stället för hälsa, och när den tanken dök upp i huvudet la jag ner bloggen.

Den riktiga dammluckan till min kreativitet öppnades ganska nyligen, när jag för några år sen pluggade på Berghs. Det var inte förrän barnen började bli stora och jag plötsligt hade mer tid till att tänka över vad jag EGENTLIGEN ville göra med mitt yrkesliv, som jag insåg att det faktiskt går att leva på att skriva. Även utan att gå journalistlinjen, som var min stora dröm när jag var yngre.

Och Berghs drog i gång en flodvåg av texter för mig. Nu skriver jag nästan hela tiden. När jag inte skriver, så tänker jag på vad jag ska skriva. Fingrarna flyger över tangentbordet när jag får flow, orden kommer av sig själv oavsett vad jag skriver om. Det är en gåva som jag är otroligt tacksam för. Ju mer jag skriver desto mer vill jag skriva – mitt språk utvecklas och jag förfinar min skrivsätt för varje dag som går. Och det gör det ännu roligare!

Eftersom jag ofta skriver åt andra så är ju ämnena väldigt blandade – allt från vatten- och avlopp till diamanter. Jag gillar att lära mig nya saker och göra research – för att sen koka ner informationen till något som blir tillgängligt och enkelt att förstå för de flesta. Jag är dessutom lyhörd och förstår snabbt vad kunden vill ha sagt, vilket är en stor bonus i mitt yrke.

Och just därför så känns arbetet enkelt för första gången i mitt liv.

Det blir aldrig tråkigt. Jag tittar aldrig på klockan och suckar över att det bara gått fem minuter sen förra gången jag kollade. Jag känner alltid en stor entusiasm när jag möter nya kunder – de flesta brinner för sina jobb och den energin smittar av sig på mig. Och det gör att något så pass trist (för mig) som sopförbränning kan bli roligt när jag ska skriva om det, för att kunden lyckats förmedla sitt brinn och sitt intresse till mig. Som jag sen sätter ord på!

Så, jag har verkligen hittat min förmåga. Jag är usel på matte, oförmögen att läsa en manual och är kroniskt otålig och tankspridd. Men skriva, det kan jag!